Fridjuret – ep05 – En Människas Personlighet

posted in: Fridjuret | 0

En Människas Personlighet

En människas personlighet kan förändras vid en olycka, begränsas eller bestämmas av en förlossningsskada eller missbildning, förändras vid psykisk sjukdom -eller för den delen vid behandling med psykofarmaka. ”Man känner inte igen honom”. ”Det är så synd, hon har verkligen förändrats”. En krigsinvalid som efter en huvudskada, trots bibehållet intellekt och kognitiva förmågor, inte är den samme; förmågan till ett fullödigt känsloliv är förstörd, den emotionella kapaciteten är ändrad och därmed också personligheten. Plötsliga vredesutbrott. Djupa depressioner. En känsla av främlingsskap. Människan är inte ”den samme”. Kan hen sägas ha samma själ? Man kan gå in och se var olika skador på olika ställen i hjärnan får olika effekter på människors beteenden, känslor och förmågor: det själsliga. Personligheten. Signalsubstanserna som reglerar känslolivet är kemi i hjärnan, den kognitiva förmågan och minnet hör hjärnan till. Även om medvetandet, det som (kanske) skiljer oss från de andra djuren, inte är någon lätt sak att förklara -vilket vi inte heller (ännu?) har lyckats med på ett tillfredsställande sätt- finns det inget starkt skäl att tro annat än att: VI ÄR I våra hjärnor.
Den som förfäktar ett monoteistiskt religiöst synsätt -och här avser jag den kristne- tror på en unik, odödlig själ. Den vistas i kroppen men är inte bunden till kroppen. Den överlever sin kropp och måste alltså inte vara sammankopplad med den för att fungera.
Där har skapelseberättelsen, bokstavligt eller symboliskt läst, alltså fel. Det visste vi inte då men det vet vi nu. Det finns inget som motsvarar ”livsanden” och vad kan ”uppväckas från det döda” som inte har gått för alltid förlorat? Kroppen dör, multnar och försvinner. Hjärnan är kroppsdel. Det finns ingen substans i våra kroppar som inte är materia. Ektoplasma talar man om när man är spöktroende, energi, något som vare sig kan uppfattas av våra mänskliga sinnen eller mätas på ett sätt som övertygar vetenskapligt. Man kan förstås skratta åt hela föreställningen, men visst finns det många som hävdar att de ”ser” eller ”känner”, åter andra att de kan se utslag på viss apparatur, speciell och särskild apparatur som inte direkt används i medicinska labb eller ombord på rymdfärjor…. Men visst avfärdar vi detta alldeles omedelbart som tomt nys och nonsens? Det lustiga i sammanhanget blir förstås när religiösa tror på andra former av utomkroppsliga existenser och alltså delar båt, sadel och sits med stolliga new age:are. Oavsett om man påstår att människor kan ha ett efterliv i ett utomjordiskt paradis eller på vinden i en gammal herrgård: vi vistas i våra kroppar, är i våra hjärnor -vi dör, grävs ned, vi försvinner. Vad kan rimligen finnas kvar eller återskapas, som är DU eller JAG?
Men. Jag kan föreställa mig en utväg, faktiskt, för den religiöse. Den är inte bibeltrogen, då Bibeln talar om att vi ska ”uppväckas” eller ”uppstå”. Med ny kropp eller inte, med själen i något slags väntrum eller hur man nu tänker sig, allt som var vi på jorden är dött och förrött och det är inte möjligt. Men. Alltså: en totalt ny skapelse efter informationen om vad/vem som var du, som var jag. Som en datafil som sparas i Gudsdatorn. Som ett helt igenom sant och riktigt, superdetaljerat minne av våra existenser som kläs i en ny kropp. Jag tror inte att det kan vara så men det är åtminstone mer filosofiskt hållbart att tänka sig. Låt gå för det. Vi får nytt liv på andra sidan i en fysiskt perfekt gestalt, utan sjukdomar, åkommor och celldöd. Logiskt sett då också utan fysiska företräden och särskiljande fördelar -om himlen ska vara rättvis, demokratisk och lika god för alla. Vad skulle det innebära?
Att vi skulle vara helt utan individuellt signum. Med en själ oförmögen att tänka och känna annat än gott och tillåtet, oförmögen till grubbel och tvivel, sorg och vrede -därmed djupast sett alla motsatser: tillfredsställelse över besegrade motgångar, spontan och verklig glädje, lycka som är värd något för att den inte är självklar och konstant. Vad har sådana begränsade parametrar att göra med vilka vi ÄR, VAR medan vi levde? Hur är något gott när motsatsen inte finns? Den fria viljan som kristna förutsätter och tänker så högt om; har vi valmöjligheter i himlen? Typ ”Jag vill inte vara med på det här bibelstudiet, jag vill hellre gå och se de totalt väsensomskapade lammen ligga och mysa hos de totalt väsensomskapade och harmlösa lejonen” eller ”Jag tycker att vi ska sjunga några andra sånger” eller ”Jag vill vara hemma idag och bara meditera över profetiorna i Daniels bok”….
Om vi inte KAN vilja sånt, eller annat, om vi inte VILL vilja eller aldrig är i opposition, om vi inte kan påverka händelseutvecklingen i våra egna existenser…..är vi tjänare och husdjur, mindre självständiga än dagisbarn. I sanning lermodeller utan annat syfte än att lovprisa och mantalsräknas för Guds ära och självbekräftelse.
Hur osunt skulle det inte vara om en mänsklig och jordisk far hela tiden graviterade in sin omgivning mot sitt eget härliga centrum i en narcissistisk psykos? Se mig! Älska mig!

Och Gud säger: för Jag har förlåtit din arvssynd som Jag själv en gång skapade och drog upp reglerna för, Jag har plågat ditt tarvliga släkte med krig och flod men DIG frälste Jag. Du bad om förlåtelse för den du var (fastän du på det hela taget var god och förnuftig och osjälvisk och aldrig ville någon annan något ont), du bad om förlåtelse för dina begär och orena tankar, det var viktigt, ditt eviga väl hängde på det! Och se här -han bad om förlåtelse för att han var en sadistisk seriemördare, nu kan ni äntligen träffas och vara vänner och jämlikar i min himmel -det är vackert ordnat och Jag är hemskt nöjd. Och var förvissade: ni ÄR er själva, samma som förut, bara väldigt omgjorda. Ni har en odödlig själ men det är inte samma själ som på jorden, Jag har lagt till och dragit ifrån; bl.a. har Jag tagit bort möjligheten för er att tänka fritt och vitt och brett, att kunna resonera och reflektera med er själva på ett obegränsat sätt samt att ifrågasätta något alls eller att ångra eller ändra er.

Gud fortsätter: min älskade, du minns eller besväras inte av tankar på hur det har gått med jordiska vänner eller familjemedlemmar som du höll så mycket av och som inte är här utan istället plågas för all evighet enligt regler som Jag har bestämt -regler som därför är goda fastän de är onda. Du saknar och sörjer inte dessa dina närmaste, KAN inte göra det, men var ändå förvissad om att du är helt och hållet dig själv och inte särskilt omgjord. Jag har tagit bort det som du själv ansåg, djupast sett, gav ditt liv en mening, det som alls fick dig att vilja uträtta något, bli någon -dess ändlighet. Hos Mig ska du leva i tusen, tio tusen, etthundra miljoner år och det är vackert och rätt att man är osjälvständig och lever i en hermetiskt tillsluten idealvärld tillsammans med sin Far för alltid. Utan bekymmer och besvär eller vedermödor och olycka i någon som helst liten mening. Jag har tagit bort grundvalarna för mycket av lärdomar, utveckling och personlig växt, sådant som du tyckte var viktigt och och som gav dig mod och karaktär, mål och mening under jordelivet. Det som tillsammans med allt som gick bra, eller rent av lätt och smidigt, gjorde dig till den du blev. Nu finns bara bra, lätt och smidigt. Eller det mesta är faktiskt oerhört fantastiskt. I evighet. Men du blir inte blassé eller uttråkad, helt enkelt för att du inte KAN bli blassé eller uttråkad. Jag har nämligen tagit bort blassé och uttråkad. Det blev du visserligen ibland under jordelivet och det bidrog också till att göra dig till den du var fast nu finns det inte men du måste vara förvissad om att du ändå verkligen är DU och ingen nickedocka, marionett, tjänare, slav, robot, husdjur, lerfigur. Inget barnsligt barn som aldrig får bli vuxet -det får du bara inte tro. Även om Min ursprungliga avsikt var att du skulle leva naken, okunnig och obildad, beroende av ledning och hjälp, med alldeles totalt orealiserade egna resurser och inneboende förmågor. Jag ville att du skulle ha en potential, men outnyttjad. Inga egna ambitioner och ett banalt känsloliv – men du skulle få bo i en stor trädgård!
Ändå ville du mer, större, något annat. Du ville faktiskt använda all den nyfikenhet och initiativförmåga som jag nedlagt i dig, din drift och din intelligens; ja, egentligen är alla mänskliga framsteg och det faktum att du blev en rätt fantastisk varelse ett resultat av denna första och svåra synd -att du ville något alls för egen del. Där bröts kontraktet och jag kände att ditt liv inte längre handlade om att bekräfta Mig, i ödmjuk underdånighet leva till Min ära. Det var då. Men jag hämnades och dödade Mig Själv för att ställa allting till rätta och för att du skulle få en ny chans till en osjälvständig och beskuren tillvaro med Mig i ett ännu bättre paradis: den här gången har det gator av guld och ligger jättehögt OVANFÖR jorden!
Till sist: du måste vara förvissad om att du är Dig Själv och behåller din personlighet och individualitet när det väl är dags och jag har återskapat din ruttna och borttynade hjärna. Sådant löser jag lätt med min trollerilåda när du kommer till himlen!

 

”Jag är Fridjuret. Jag sysslar med konstnärligt gestaltad religionskritik
-i allmänhet – och drift med kristendomen, i sann upplysningsanda, i synnerhet.
Jo -det behövs fortfarande, om än inte i samma utsträckning i Sverige som på andra håll i världen.
Jag läser mina egna texter, som kan ha drag av kåseri eller dikt, litterärt utsirad debattartikel.
Som innehållsligt rymmer såväl häcklande frontalangrepp på teologi och Gudsbild som mer lågmäld satir över religiösa dogmer, anspråk och världsbeskrivningar.
Jag hoppas jag roar, oroar och väcker tankar.
Vill du veta mer om min gärning -se mitt första avsnitt i den här serien.”

~ Andreas Nilsson

Fridjuret som podcast på iTunes >>

Samtliga avsnitt med Fridjuret>>

Leave a Reply